Konstnären Curt Clemens (1911-1947) hörde, vid sidan av till exempel Isaac Grünewald och Einar Jolin, till våra riktigt stora konstnärer under 40-talet. Han lovordades av kritikerna och älskades av publiken. Veckotidningarna gjorde bildreportage hos familjen och i dag skulle vi säga att han var fokkär. Efter hans plötsliga bortgång vid endast 36 år föll hans bilder snart i glömska.
Min första kontakt med konstnären var via min mamma. Hon hade jobbat som piga hos familjen och hon berättade om Clemens som hon högaktade, inte bara som konstnär utan framförallt som människa. Jag har, genom sonen Mikael, fått ta del av konstnärens klippböcker med bilder, reportage, recensioner och korrespondens. I boken får vi följa ett ovanligt och intressant livsöde fyllt av glädje, värme, kärlek men också av missbruk och psykisk ohälsa. Och över allt det ett kompromisslöst konstnärskap.