"De människor som jag anser gjort mig illa är de som varit olyckliga"
Så inleder min mamma berättelsen om sitt liv. I vuxen ålder bad jag henne berätta om sin uppväxt och barndom, som hon varit ganska förtegen om. Hon satte sig då med en kassettbandspelare och under loppet av några veckor hade hon talat in elva nittiominutersband.
Vi får följa henne från födseln. Mamman går bort i spanska sjukan redan efter några dagar och hon växer upp med farmor och farfar och två större bröder. Redan som mycket liten får hon höra att det "hade varit bättre om flickan fått följa med i graven".
Fattigdomen är lika stor som grymheten och den psykiska förnedringen. Känslan av att vara till last följer henne genom åren och hon drabbas senare i livet av psykisk ohälsa.
Bokens andra del handlar om min egen uppväxt med en sjuk mamma. Under min känsliga tonårsperiod känner jag skuld och skam och det är först när jag hör hennes barndomsberättelse som pusselbitarna faller på plats.