"Hej, det här är Lars-Erik Strand. Vi pratade för några veckor sedan om ärendet Berglund och barnen.
  – Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag har ingenting att säga i det ärendet.
  – Men jag vill bara åka och hälsa på barnen. Jag ringde till pappan som sa att vi var välkomna men att vi skulle prata med dig först.
  – Ja, jag vet ju inte om du har umgängesrätt.
  – Umgängesrätt?
  – Ja, jag vet inte vem du är och vi kan inte skicka dit vem som helst.
  – Men kan du inte ta reda på vem jag är då och se om jag kan få umgängesrätt.
  – Jag kan kolla upp det.
  – Tack. Du förstår, det här betyder så mycket för mig. Vi har gjort så mycket tillsammans. Jag har lovat dem att komma och jag vill inte svika dem. Tack för besväret.
  – Tack. 
  Hon lägger på snabbt när hon märker att hon skjutit mig i sank. Hon kommer inte att kolla upp någonting. Det förstod jag på hennes röst. Handläggaren vet inte hur jag ser ut, hon vet inte vad jag gjort eller inte gjort. Hon har bara bestämt sig för att vi är fiender. Men jag kommer att kämpa. Jag lovade Nadja att komma och jag vill inte bli ytterligare en i raden av vuxna som sviker henne".

"Möten" kom till efter en tid som ensamstående pappa i ett bostadsområde med en del sociala problem. Det är framför allt en berättelse om barn som saknade en manlig förebild och som fyllde min lägenhet med glädje och kärlek.