Curt Clemens - färgernas poet. Författare Lars-Erik Strand

Det är en spännande och ovanlig ingång som Lars Erik Strand har till Clemens konstnärsskap. Författarens mamma arbetade nämligen som piga i familjen Clemens hem i Stockholm. Boken inleds med en anekdot  som förts vidare till sonen .
Författaren har bl.a. med denna bok velat uppmärksamma ett konstnärskap som kanske fallit något i glömska.
Boken fyller onekligen en lucka. Genom en läsvänlig och snygg layout, och ett rikt bildmaterial övertygas åtminstone jag om konstnärens betydelse. Författarens  efterforskningar mynnar snart ut i intressanta frågeställningar om det konstnärliga tillvägagångssättet. Han tar bl.a. upp den metod som företräds av kinesiska tuschmålare och som innebär att målaren litar helt och fullt på sitt minne, att "minnas med sitt öga". Varje återgivning  färgas därmed av konstnärens eget sätt att se- det är som en programförklaring för ett subjektivt, modernt måleri och ökar mitt intresse vid läsningen av denna biografi.
Curt Clemens var elev hos Otte Sköld och Åke Pernby åren 1928-30. Redan som 19-åring fick han arbete i konstindustrin och som dekormålare. Detta trissade förmodligen upp hans produktionstakt , och vi får även en känsla av att hans studieresor genom Europa skedde i expressfart. Allting sker mycket snabbt och brådmoget, men alkoholmissbruk och sjukdom tilltar. Detta ägnas  en hel del utrymme i boken och färgar  tolkningen av bilderna. Visst bidrar detta till en ökad förståelse av konstnären, men analysen tenderar ibland till upprepningar i ordval. Författaren  förmedlar dock  det mysterium som omgärdar konstnären- dennes missbruk och dennes förtidiga bortgång- och vi ser likheter med andra konstnärer som plågats av psykiska sjukdomar.

Men Clemens arbetade hårt och målmedvetet med sin konst, till synes hela tiden, trots svårigheterna och detta skiljer honom från de andra "sjuka".  Det finns ett djup och ett allvar, trots att uttrycket kanske inte alltid är så högljutt! Det förefaller troligt att Clemens tog avgörande intryck av fransk konst. Den svenska konsthistorien har dock betonat de konstnärer som, likt X:et och Bror Hjorth, utmärker sig som nordiska expressionister. Kanske  kan detta förklara varför Clemens , som i sin samtid beskrevs som en av de verkligt stora, numera har en undanskymd position?

Det hade varit intressant att läsa mer om de stilmässiga likheterna med kamraten Lennart Gram. Denne är idag  lika oförtjänt bortglömd som Clemens. De gick samtidigt för Otte Sköld och i boken får vi även möta andra elever ( bla. den för mig helt okända Vera Frisén) och det väcks ett intresse för deras konstnärliga kontext. Clemens håller kontakt med sina kamrater efter avslutade studier  och mycket av materialet i boken kommer från brev de skickar mellan sig.   Jag slås av Clemens målmedvetenhet, den uppövade hantverks- skickligheten, inte minst i ett såpass intressant verk som "Provningsateljén" utförd 1942.  Här är det fråga om en saklighet med drag av både purism och kubism. Författaren nämner en hel del möjliga inspirationskällor, utan att för den skull förminska den aura av mystik som frammanas kring konstnärens personlighet.

Författaren använder en i stort sett kronologisk ordning i sin biografi och det är klargörande med många citat från konstnären själv. Intressant är det kapitel där Clemens grafik får utrymme. Här är uttrycket  mera naket och det blir befogat att ge psykologiska förklaringar. I andra fall tror jag boken hade vunnit på färre symboliska tolkningar. Biografin följer konstnärens karriär de sista åren och I detta skede , som känd och uppburen konstnär, verkar det som en problematik infinner sig: Är inte illustrations- och porträttuppdragen till men för Clemens utveckling? På mig verkar det som konstnären  ibland  förfaller  till det rent illustrativa. Hade han kanske bråttom med att leverera?
Författaren undgår dock den fälla som det innebär att verken rangordnas. Det är bra för i biografin står hela tiden människan Curt Clemens i centrum.    

Bo Bergstrand, konstvetare