I skuggan av en trasig barndom. Den här berättelsen handlar om mitt eget, och framförallt min mammas, liv. Någonstans i ungdomsåren märker jag att hon inte är som andra mammor. Hon är psykiskt sjuk och den människa jag älskat mest av alla har blivit en främling för mig. I vuxen ålder bad jag henne berätta om sin barndom och när jag fick höra den föll pusselbitarna på plats. Jag förstod att hennes kärlek till mig var större än jag någonsin kunnat förstå. Det finns ingen bitterhet i berättelsen, bara kärlek, försoning och glädje. Jag har några egna bilder för att illustrera min berättelse.
 

Judith Leyster - Barockens leende. År 1897 gjorde man på Louvren den fasansfulla upptäckten att en målning, som man trodde var en Frans Hals, i själva verket var målad av Judith Leyster. Istället för glädjen att upptäcka en Leyster i sin samling skämdes man och förpassade målningen till arkivet. Detsamma inträffade på Nationalmuseum några år senare. Målningen "Flöjtspelande gosse" ses idag som ett av Leysters främsta arbeten och har varit med i Nationalmuseums marknadsföring, affischer med mera. Men då ville man inte kännas vid den. Judith Leyster var ett stort namn under barocken. Hon hade en egen konstskola dit flera män sökte sig. Bara en sådan sak var mycket ovanligt. Tyvärr gifte hon sig med målaren Jan Molenaer som genast gjorde anspråk på att vara den bättre av dem. Judiths plats var i hemmet med barnen. I och med äktenskapet var Judith snart bortglömd för den stora allmänheten.

Konstnärsfamiljen Ekwall På Romanö. Den här berättelsen handlar om syskonparet Emma och Knut Ekwall, som växte upp utanför Tranås. De hade båda en konstnärlig begåvning utöver det vanliga men de hade väldigt olika personlighet. Medan Emma valde att förbli ogift och bodde tillsammans med sin syster i Stockholm valde Knut att flytta till Tyskland med sin blivande hustru, operasångerskan Theresia Burkowitz-Pönitz. 15 år och sex barn senare återvänder han tillsammans med familjen till Tranås och de bosätter sig på den lilla ön Romanö i sjön Sommen. Theresias far, violinisten Heinrich Pönitz, är också med, liksom en privatlärare och tre hushållerskor. Våren 1890 föds parets sjunde barn på ön. Alla sju barnen får en grundläggande utbildning i både konst och musik. De bildar en ensemble som turnerar i både Sverige, Norge och Danmark. Överallt för de lysande kritik. Berättelsen om den excentriska familjen Ekwall är en dold skatt i Sveriges konst- och musikhistoria och min förhoppning är att sprida arvet och kunskapen vidare.

Curt Clemens - Färgernas poet. Curt Clemens är ytterligare en bortglömd konstnär i Sveriges konsthistoria. Jag hade kanske inte själv fäst min uppmärksamhet vid honom om inte min mamma hade pratat så varmt om honom. Hon hade jobbat som piga hos Curts familj på 40-talet och hon hade många fina minnen av denna omtyckta konstnär med sitt stora hjärta. Curt var en av de första eleverna på Otte Skölds målarskola. Också en av de bästa. Tyvärr tog hans psykiska ohälsa och hans alkoholmissbruk ibland överhanden och periodvis var han inlagd på olika psykiatriska kliniker. Under sin livstid hann han ändå med att bli en av de mest framgångsrika svenska konstnärerna under 30- och 40-talet. Han var djupt älskad, både av kritik och publik. Min mamma, som slutade sin anställning hos familjen Clemens i början på 40-talet, blev djupt förtvivlad när hon läste i tidningarna att han hade avlidit efter att ha fallit i en trappa på Strand Hotel. Curt Clemens blev bara 36 år gammal. Till stor hjälp med mitt arbete med Curt Clemens har sonen 
Mikael varit.

Sofonisba Anguissola - Renässansens rebell. "Det där kunde jag inte gjort bättre själv". Så sa Michelangelo när han fick se den trettonåriga Sofonisbas teckning av sin yngre bror när han blivit biten av en krabba och grät. Berättelsen om Sofonisba Anguissola är ett drama. Det skulle kunna bli en film, en teater eller en opera. Hennes far såg hennes potential, stödde henne och krattade manegen ända fram till spanska hovet, där hon fick anställning som hovmålare. Här finns intriger, svartsjuka, galenskap och pirater. Sofonisba var en högt ansedd konstnär under renässansen men efter hennes död föll hon snabbt i glömska och hennes verk tillskrevs andra, manliga, konstnärer. Anthony van Dyck besökte Sofonisba när hon var över 90 år. Hennes intellekt var kristallklart och van Dyck sa senare att ingen betytt så mycket för honom som Sofonisba. Hennes systrar hade också konstnärliga anlag, men de gifte sig tidigt och därmed gick också planerna på en konstnärlig karriär om intet. 

Berthe och Edma Morisot - Smärtsam syskonkärlek. Systrarna Morisot växte upp i en konstintresserad familj. När de tidigt visade konstnärliga anlag blev de uppmuntrade av föräldrarna. Fadern lät uppföra en ateljé på gården där systrarna tillbrngade mycket tid tillsammans. De fick undervisning av konstnären Joseph Guichard, som efter en tid varnade föräldrarna för att de båda systrarna var för begåvade för att fortsätta. Det kunde sluta med att de blev konstnärer, något som i Guichards ögon var otänkbart för en kvinna. Föräldrarna lyssnade dock inte på hans råd utan lät istället döttrarna studera på Barbizonskolan för bland andra Camille Corot. Berthe träffade Eugene Manet, konstnär och bror till den betydligt mer kände Eduard Manet. Eugene såg genast Berthes begåvning och ställde sig själv i skuggan medan Berthe kom att bli en av de mest framstående konstnärerna inom impressionismen. Edma däremot, gifte sig med en sjöofficer som genast förbjöd henne att måla. "Om jag ändå, för blott 15 minuter, kunde få andas samma luft som den i vår ateljé tillsammans med dig", skriver Edma i ett rörande brev till sin syster.  

Offentlig konst i Tranås. Tranås har en hel del intressanta konsverk i förhållande till kommunens storlek. Vi är unika med att ha flera verk av Runa Bülow-Hübe. Runa ver den yngsta av konstnärsparet Ekwalls barn, och den ende som föddes ute på Romanö. Hon studerade för bland andra Carl Milles, som också finns representerad i kommunens samling. Den flerfaldige värlsmästaren i speedway, tranåsbon Ove Fundin, är porträtterad av Richard Brixel som gick bort 2019. Richard var en internationellt välkänd och respekterad konstnär. Han hade en stor del av sitt arbetsfält i Kina, där han bland mycket annt gjort "The Dream" utanför OS-studion i Peking. Bland de mer intressanta verken hör också "Falken" av Nandor Wagner vid HSB:s byggnader vid Falkberget. Ett par av husens socklar har utsmyckats av Nandors hustru, japanskan Chiyo Akiyama. Vidare finns verk av bland andra Allan Runefeldt, Peter Johansson, Tomas Qvarsebo, Leo Janis, Einar Luterkort och Liss Eriksson. Var och en med sin egen intressanta historia.

Paula Becker - Geniet i Worpswede. Konstnärskolonin i Worpswede växte fram under slutet på 1800-talet. Inspirerade av Barbizonskolan och i protest mot akademiernas stela måleri träffades man i den lilla byn i nordvästra Tyskland för att dela idéer och tankar. Även författare, kritiker, musiker och skådespelare kom till Worpswede. När man ser på de konstnärer som var verksamma här är det, med undantag av Heinrich Vogeler, kvinnorna som varit de mest intressanta. Mest nyskapande var Paula Becker, som idag hyllas i Tyskland som ett av modernismens stösta namn. Man kan fördjupa sig mycket i Paulas liv tack vare de detaljerade och innehållsrika brev och dagboksanteckningar hon skrev. När jag fick tag på den boken någon gång på 90-talet och ville veta mer om henne var allt jag hittade "Gift med landskapsmålaren Otto Moderson". Idag är förhållandet det helt motsatta. Hennes man var en traditionell landskapsmålare medan Paula var en nyskapare och nytänkare. Paula Becker gick bort endast 31 år gammal efter att ha fött sin första dotter.

Artemisia Gentiletshi - Mångfacetterad Barockkonstnär. Artsemisia Gentiletshis far, Orazio, var också konstnär och uppmuntrade sin dotter i sitt konstnärsskap. Orazia blev utsedd till hovmålare hos Karl I av England. När han höll på med ett större arbete blev han sjuk och kallade då på sin dotter, som raskt åkte till London och gjorde klart det som Orazio bara hade påbörjat. Trots det var det Orazio som fick hela äran av arbetet. När Artemisia var ung lät Orazio henne gå i lära hos konstnären Agostino Tassi. Vid ett tillfälle. när Artemisia var 19 år, våldtog han henne. Under rättegången som följde blev Artemisia misstrodd och misshandlad. Man försökte få henne att ta tillbaka sin anmälan men hon stod fast vid att hon blivit våldtagen. Tiden under och efter rättegången målade hon ett av sina mest berömda verk, "Judith dödar Holofernes. Motivet var vanligt under Rensässans och Barock men ingen manlig konstnär har lyckats komma i närheten av den närvaro och dramatik som Artemisia gjorde.

Agnes Martin - Amerikansk mystiker. Agnes Martin föddes 1912 i Canada. Som ung kom hon till New York där hon träffade och umgicks med många andra konstnärer och intellektuella. Agnes levde största delen av sitt liv ensam. Hon hade några kortare förhållanden, bland annat med den banbrytande fiber- och ljuskonstnären Lenore Tawney och den grekiska skulptören Chryssa. 1967 försvann hon från New York för att långt senare dyka upp i sin van i den lilla byn Taos i New Mexico. Där uppförde hon sitt eget adobehus och ägnade några år åt att studera zen-buddism och taoism. När hon började måla igen blev motiven abstrakta, ofta rutmönster med linjalräta linjer. Alla hennes senare bilder var kvadratiska med exakt samma mått. "Jag målar med ryggen mot världen", sa hon och hennes arbete föregicks alltid av en lång meditation där motivet kom till henne.