Kärlek utan ansikte


Psykisk ohälsa och missbruk är ständigt växande problem. Min mamma var både psykiskt sjuk och tablettmissbrukare och jag vill gärna berätta om hur det format mig. Min berättelse börjar med min egen uppväxt och hur jag långsamt märker att min mamma inte är som andra mammor. Det är inte förrän jag flyttar hemifrån som jag börjar förstå orsak och verkan. Efter pausen tar vi del av min mammas berättelse, så som hon berättade den för mig. 
 
Den här föreläsningen riktar sig både till yngre och äldre. Jag vet att jag själv hade mått väldigt bra av att höra den när jag var ung. Jag vet också att många unga idag lever med liknande problem. Därför känns det extra viktigt, nästan som en mission, för mig att få komma ut och berätta. Jag vill förmedla hur min egen uppväxt gjort mig stark och hur bitterhet kan vändas till försoning, kärlek och glädje. Det är en berättelse med ett lyckligt slut. När jag föreläser för äldre lägger jag mer fokus på mammas uppväxt och bilden av Fattigsverige. 

Föreläsningen illustreras av egna teckningar och målningar, drygt 40 bilder i akvarell, blyerts och pastell. Jag vill inte påstå att det är några mästerverk, men de håller berättelsen på plats och fungerar som ett komplement till berättelsen. Målet är att man ska känna sig upplyft och stärkt när man lämnar föreläsningen. De reaktioner jag fått är också genomgående positiva. 


När jag tänker på min mammas liv och hur det gestaltade sig, beundrar jag henne. Trots alla motgångar  lyckades hon ändå nå sina mål i livet. Jag hade det jobbigt under en relativt kort period under min ungdom medan hon levde med skuldkänslor hela sitt liv. I dag kan jag säga att jag älskade henne och att jag är stolt över henne. Hon lärde mig att, åtinstone försöka, vara en god människa och att se allas lika värde. Inte genom förmaningar och pekpinnar, utan genom sitt sätt att vara.